Just när man anser sig ha nått långt är det dags att ta nästa steg.

För hundra år sedan var släkten Bettermann bönder, liksom många år dessförinnan. Allt annat blev ur gängorna 1911. Det fanns knappt några andra yrken. Väldigt lite hade förändrats sedan 1659, elva år efter det trettioåriga kriget. Det finns belägg för att släkten Bettermann då bodde i byn Hüingsen vid Menden i Sauerland.

Det skulle ta över tvåhundrafemtio år innan någon Bettermann-medlem gjorde sig känd utanför Menden. Franz Bettermann hörde till de så kallade ackerburgarna i Menden. Han föddes 1879, var både jordnära och kärnfull och blev sin hembygd Westfalen trogen i hela sitt liv. Men han valde en annan väg än sina förfäder. 1911 tog han de första trevande stegen mot sitt eget yrkesval.

När Franz Bettermann gick ur tiden 1964 hade han tagit farväl som lantbrukare och bonde, och OBO Bettermann hade blivit ett tongivande industriföretag inom elektroteknik.

Men företagets huvudkontor finns kvar på samma ställe som när Franz Bettermann grundade det en gång: i Lendringsen/Hüingsen, som idag är den del av Menden med 56 000 invånare, på gränsen mellan Nordsauerland och Ruhrområdet i öster.

Franz Bettermann blev efter skolan lärling som metallgjutare i närliggande Hemer. Det släppte honom inte, och han var ännu halvtidslantbrukare. Han var tafatt när det kom till det vanliga arbetet i stallet och ute på fälten. 

Han gick en ny väg och grundade ett litet företag i Hüingsen 1911 tillsammans med två kollegor från sin utbildning. De tillverkade mässingsprodukter, skohorn och öglor, men slog sig snart in på elektricitet. Bettermann blev leverantör till den lokala lamptillverkaren,.

Något gick fel på vägen. 1918 lämnade Franz Bettermann ifrån sig företaget han hade grundat. Som ensam ägare grundade han en stansverksamhet och tillverkade fästmaterial för el- och sanitetsinstallationer. En storbrand ödelade Bettermanns familjegård helt och hållet, och det stimulerade honom att också börja ta in åskledare i programmet.

OBO Bettermanns produktportfölj var genomtänkt från början. Dessa år liknade inte åren efter 1871 när Bismarck grundade imperiet. När Franz Bettermann hade kommit igång, så hade Tyskland redan förlorat det första världskriget. Kejsaren hade gått i exil i Nederländerna. Folket svalt. På gatorna rådde närmast inbördeskrig, och nöden var stor i många hushåll. 1923 inträffade en inflation, som finns kvar än idag i tyska medborgares medvetande.

Weimarrepubliken upplevde i mitten av 1920-talet ett par gyllene år. Sedan kom börskraschen i New York 1929, med åtföljande världskris och massarbetslöshet. 1933 tog Hitlers nationalsocialister makten. 1932 var arbetssituationen som värst i Tyskland, samtidigt som den politiska oron var som störst. Franz Bettermann fattade då ett avgörande beslut.

Hittills hade han arbetat med metall. Nu kom det konstmaterial – bakelit, duroplast med mera – som var helt nya och kunde formas när de värmdes. Bettermann slog in på en ny väg och tillverkade modern installations- och fästteknik genom att kombinera metall- och plasttillverkning. Maskinparken utökades med nya formsprutningsmaskiner.

Bettermann tillverkade distanshållare, rörhållare och rörkrokar. Förgreningsdosor och ISO-hållare förekommer än idag i många byggnader.

Franz Bettermann patenterade en multiklämma i början av 1936 och patentet gällde i hela Tyskland. Grundaren var en stor vän av innovation.

De inledningsvis 20 medarbetarna blev under åren omkring 250. I mitten av 1930-talet köpte Franz Bettermann tillbaka företaget han grundade 1911 och integrerade det i det nya bolaget. Han var känd som en krävande men rättvis chef, som visade förståelse och erbjöd hjälp – även privat – till sina anställda och deras familjer.

Det allmänna eländet och den utbredda nöden som rådde vid Weimarrepublikens slut var inte längre typiska för Tyskland, som bjöd in hela världen till 1936 års olympiska spel. Inte många kunde ana den katastrofala utveckling som skulle ske under Hitler och nationalsocialisterna. Franz Bettermann tyckte inte om nazisterna, och partiet kunde vara utan honom.

Vid 61 års ålder omvandlade Franz Bettermann sitt företag år 1940 till ett offentligt bolag. Hans söner – Franz, Johann, Ernst och Hubert, fyra av totalt 13 barn – klev ombord på företaget.

Den andra generationens ledning kom på plats 1945 före slutet av det andra världskriget. Vid denna tidpunkt var ekonomin dålig. Kriget ryckte undan allt fler anställda, och det blev ont om produktionsmaterial som behövdes. I slutet av kriget hade 75 procent av Bettermanns anläggning bombats sönder.

Tre av grundarens söner överlevde kriget. Tillsammans med de återstående anställda – eller deras hemvändande anhöriga – inledde de genast återuppbyggnaden.

Som tur var fanns det mesta av maskinparken kvar och kunde tas i bruk, så att de inte behövde börja från noll. Men antalet medarbetare var i början cirka 20 – samma som när företaget började. Men antalet ökade snabbt till 80 vid valutareformen 1948 och fortsatte öka till 250 år 1952.

Detta år var ett särskilt år för företaget. Då bytte det namn. Sedan dess heter det OBO Bettermann. OBO står för ”Utan borrning, stämning, gipsning, gjutning eller dylikt. Det betyder mindre tid, mindre kostnader och mindre ilska”. I marknadsföringen stod ”Våra OBO-pluggar kan med det tillhörande monteringsverktyget enkelt slås in direkt i betong och tegel”.

OBO håller sig till det som verkligen räknas – än idag – för att de elektrotekniska produkterna ska bli enkla att installera på plats. Med OBO:s produkter och lösningar lägger du grunden för snabba, lönsamma och okomplicerade installationer för ström, data och energi.

I mitten av 1950-talet började Tyskland bli för trångt för OBO Bettermann. Under de närmaste åren expanderade företaget när lönsamheten växte och levererar nu även till utlandet i mindre skala, framför allt till grannländerna Belgien, Nederländerna och Luxemburg.

OBO Bettermann tog ännu ett stort kliv 1957 genom övertagandet av Neuwalzwerk i Menden-Bösperde, ett företag som grundades 1827. Det var ett strategiskt avgörande beslut som stärkte OBO:s verksamhet inom det viktiga området för kabelförläggningssystem.

Det ökande strömbehovet hos dynamiskt växande industriföretag, högskolor, sjukhus, flygplatser och andra stora projekt krävde förinstallerade kabeldiken. Drivande bakom förvärvet var Ernst Bettermann, som allt mer växte in i rollen som pionjär för framtiden – precis som sin far Franz Bettermann som grundade företaget.

Ett lite mindre men typiskt exempel på Bettermanns långsiktighet var en viss kollega. Han började i företaget 1959 och är den som varit anställd längst – i över femtio år.

För OBO handlade det om människor. Till femtioårsjubileet 2009 bjöd företaget in 300 kunder, vänner och gäster från både politik och näringsliv och det blev ett storslaget firande. Mannen spred vänligt och stillsamt budskapet vidare på världens byggarbetsplatser: ”Med OBO går det lättare.”

När grundaren Franz Bettermann gick bort 1964 gick företaget inte att känna igen från det det var när det grundades 1911. OBO Bettermann har överlevt två världskrig och kraftiga inflationer, och även återuppbyggnaden efter 1945.

I mitten av 1960-talet kunde den relativt unga förbundsrepubliken utropa: Vi har blivit någon att räkna med (igen)! Men vila kan man göra i himlen. Företag som slår sig till ro är fel ute.

Ulrich Bettermann tog sig snabbt an en av dessa nödvändiga omställningsfaktorer. Sonen till Ernst Bettermann tog plats hos företaget 1968, endast 22 år gammal, efter genomgånget gymnasium och praktikutbildning inom bankbranschen. Trots alla goda resultat och framgångar kände han att han behövde en knuff framåt. Efter företagets goda år visade den nationella marknaden tecken på att bli mättad.

Den dynamiska tillväxten från uppbyggnadsåren var inte hållbar. Ulrich Bettermann lyfte blicken till utanför landets gränser. Han ville bryta sig loss med OBO – ut i Europa och världen.

Men de andra familjemedlemmarna ville inte veta av en internationell expansion. När hans far Ernst blev sjuk riskerade Ulrich Bettermann i slutet av 1970-talet en fullskalig konflikt. Efter mycket kämpande köpte han ut sina äldre släktingar med lånade pengar och tog över rodret själv. Den 36-åriga ägaren hade ansvar för allting i det som då var Tyskland största företag i sitt slag – ner till minsta skruv.

Idag utgörs än hälften av OBO:s omsättning av utländska marknader och företaget finns på plats i form av 40 dotterbolag i över 60 länder.

Ägarbyten har varit återkommande trätoämnen i många familjeföretag. Ulrich Bettermann har lärt sig från andras erfarenheter och håller sinnet öppet för nya utvecklingar. Han låter nästa generation tidigt ta eget ansvar och integreras konfliktlöst i företagsledningen.

Han var bara i nedre 50-årsåldern – och den ena sonen inte ens myndig – när han år 1999 skrev över 48 procent av sina aktier till dem. Ulrich Bettermann är fortsättningsvis vd, men anlitar ett råd med fyra medlemmar för överläggningar i juridiska frågor och bolagsfrågor och den strategiska inriktningen.